Väntan är över – ”De Grönvita färgerna och den högljudda sången”
En månad har snurrat så där fort som den väl bara kan göra under en sommar. 4-0 borta mot Kalmar blev en underbar avslutning på en annars tuff första del av comebacken i allsvenskan. Då visade almanackan tidig juni, nu har vi bläddrat fram till efterföljande juli. Omstart av allsvenskan. Häcken på programmet.
Jag vet inte hur ni känner inför det men jag brinner av längtan. Matchen ligger i skrivande stund några daggar framåt men jag önskar att det var matchstart idag. Helst för en timme sedan. Vill bara ta mig in på arenan, mötas av de Grönvita färgerna och den högljudda sången.
Återkomsten till fotbollens finrum har varit omtumlande. Spelet avsevärt bättre än vad vi drömt om, resultaten betydligt sämre än våra farhågor. Ologisk som bara idrott och då i synnerhet fotboll kan vara.
Det är tufft att med VSK-ögon ta en titt på den allsvenska tabellen efter vårdelens 12 spelade omgångar. Jag får trots det någon form av energi. Läget är bökigt nu men har varit så mycket bökigare tidigare år.
Nu har vi tre poäng upp till kvalplats i allsvenskan. Tidigare har det varit större marginaler uppåt, i tredjedivisionen, Nu handlar det om ett lag med ett bra spel i ryggen, då handlade det ofta om lag utan något spel överhuvudtaget. Ändå gick det vägen.
Det faktumet gör att jag tar mig an fortsättningen med knuten näve likt tennislegendaren Rafael Nadal. Det gäller ett underläge men med en klar vittring om vändning.
Vittringen grundar sig i att spelet trots allt sett bra ut och stärks av Stefan Schwarz gamla tes om det där med hur tur och otur brukar jämna ut sig över tid. Mest av allt har den sitt ursprung i symbiosen som finns mellan fans och spelare. Vi på läktaren vet att spelarna knappast viker sig i ett tufft läge och spelarna på planen hör läktarröster som inte minskar i styrka trots motvind.
Den symbiosen har varit livsgnistan i alla skeden. För existensen i tredjedivisionen, i förhoppningen om superettan och vid avancemanget till allsvenskan. Samma symbios kommer spela in även nu, få oss att se möjligheterna.
Nu är dessutom intresset på stan större än någonsin och trycket på läktarna bättre än vad någon av oss kan minnas. Det är en extra styrka för klubben i det här läget.
Den sommar som redan snurrat fort snurrar vidare. Jag önskar i många avseenden att det fanns en pausknapp. Ett undantag finns dock: matchen mot Häcken Jag knyter näven som Nadal och önskar att det var avspark redan nu!
Henric Nilsson
